Smutskastning och märkligt fokus
Satt i lugn och ro och läste DN imorse... Kommer till Ledarsidan och blir smått irriterad. Där diskuterar Hanne Kjöller om Liza Marklund och Åsne Seierstad. Jag har inte följt debatten så noga, men håller totalt med Hanne om att det verkar vara de "mindre lyckade" som måste klanka ner på Marklund. Det är fortfarande inte helt okej att som kvinna verkligen lyckas. Visst är det okej att en kvinna gör karriär, till en viss gräns. Det ska ändå vara möjligt att kunna överglänsa lite. Nej det får inte bli för mycket inte!
Bläddrar vidare och kommer till sidan där Liza Marklund kontrar tisdagens (tror jag) debattörer. Det var nu jag verkligen började bli upprörd! Hur kan man anklaga henne för att t ex ha dubbelmoral? Hon står ju på de drabbades sida, t ex de som gjort något kriminellt och som avtjänat sitt straff. Det är självklart att de ska få yrkesarbeta efter det (enl Marklund och mig!). En människa kan inte dömas för resten av sitt liv. Jag vet att det finns människor som inte håller med mig om det, men det anser jag. Vad hände med att förlåta?
Över till Marklund igen, jag förstår faktiskt inte hela vitsen med att ifrågasätta hela hennes böcker. Varför skriva en ny bok om den s. k "sanningen"? Kanske stack det i ögonen på Monica Antonsson, så hon precis som bokhandlaren i Seierstads bok, var tvungen och skriva en ny bok? Det räckte liksom inte att bara ifrågasätta Gömda.....
När det finns kvinnor i vårat avlånga land som kämpar för rättigheterna, bl a Marklund, ska vi inte vara rädda om dem då? Jag menar inte att vi aldrig ska ifrågasätta saker, det vill jag absolut. Men då ska det handla om viktiga relevanta (min subjektiva tolkning) saker! Finns det inte andra saker att störa sig på och frågasätta?
Kanske vore det bättre att ifrågasätta och fundera på alla hemlösa barn vi har i Sverige? Alla de människor som sitter ensamma och isolerade i sina hem? Alla tjejer som mår dåligt? Alla invandrare som kommer till Sverige som inte får någon hjälp, som får en lägenhet men inga pengar för de ska minsann ut och arbeta! In i systemet, nehe oj då kan inte språket, tyvärr nej då får du inte jobbet. Vad kommer först språket eller jobbet? Lär man sig språket tillsammans med sin familj som man flydde/kom hit med? Försöker man prata svenska med de som heller inte kan? Nej det gör man ju faktiskt inte.
Usch nu blev jag upprörd......
Nästa vecka börjar en ny kurs, något som jag ser fram emot :).
Bläddrar vidare och kommer till sidan där Liza Marklund kontrar tisdagens (tror jag) debattörer. Det var nu jag verkligen började bli upprörd! Hur kan man anklaga henne för att t ex ha dubbelmoral? Hon står ju på de drabbades sida, t ex de som gjort något kriminellt och som avtjänat sitt straff. Det är självklart att de ska få yrkesarbeta efter det (enl Marklund och mig!). En människa kan inte dömas för resten av sitt liv. Jag vet att det finns människor som inte håller med mig om det, men det anser jag. Vad hände med att förlåta?
Över till Marklund igen, jag förstår faktiskt inte hela vitsen med att ifrågasätta hela hennes böcker. Varför skriva en ny bok om den s. k "sanningen"? Kanske stack det i ögonen på Monica Antonsson, så hon precis som bokhandlaren i Seierstads bok, var tvungen och skriva en ny bok? Det räckte liksom inte att bara ifrågasätta Gömda.....
När det finns kvinnor i vårat avlånga land som kämpar för rättigheterna, bl a Marklund, ska vi inte vara rädda om dem då? Jag menar inte att vi aldrig ska ifrågasätta saker, det vill jag absolut. Men då ska det handla om viktiga relevanta (min subjektiva tolkning) saker! Finns det inte andra saker att störa sig på och frågasätta?
Kanske vore det bättre att ifrågasätta och fundera på alla hemlösa barn vi har i Sverige? Alla de människor som sitter ensamma och isolerade i sina hem? Alla tjejer som mår dåligt? Alla invandrare som kommer till Sverige som inte får någon hjälp, som får en lägenhet men inga pengar för de ska minsann ut och arbeta! In i systemet, nehe oj då kan inte språket, tyvärr nej då får du inte jobbet. Vad kommer först språket eller jobbet? Lär man sig språket tillsammans med sin familj som man flydde/kom hit med? Försöker man prata svenska med de som heller inte kan? Nej det gör man ju faktiskt inte.
Usch nu blev jag upprörd......
Nästa vecka börjar en ny kurs, något som jag ser fram emot :).
Kommentarer
Trackback
