Känns ganska orättvist...

Efter mormors lyckade operation i december kände jag mig så lättad... Allt gick bra och hon kämpade på så bra!
Min stålmormor! Idag fick jag veta att hon antagligen har parkinsons.... Varför inte få ett antal år som är bra, och som hon kan fylla med det hon tycker om? Jag vet inte... kanske är det för tidigt att säga något än, men jag hoppas på att hon orkar kämpa sig igenom det här också...

Det är farligt att tro att man kan känna en konstant lycka, INGEN upplever det 24/7. Den som påstår det skulle jag vilja säga ljuger.... Det är snarare något man får njuta av de gångerna man känner det. Rätt som det är snärtar livet till en över kinden igen... Men det är ju samtidigt det som är att leva.... Ångest, sorg, kärlek, oro och lycka är alla känslor som tillhör livet. Det handlar bara om att orka stå ut i det jobbiga, det blir bättre sen.

I maj flyttar vi till vår nya lägenhet, känns toppen! Kommer ju även närmare mormor då....
Det finns ett motionsspår alldeles bakom lägenheten, vilket  också är toppen!

Fick veta mitt betyg på sista tentan idag, alkohol och narkotika, klarade mig galant :D! En sak mindre att vara orolig för, dock vore det en lätt sak att åtgärda till skillnad mot andra saker...

Ett citat från J.P Sartre jag tycker passar bra...
"Livet börjar på andra sidan förtvivlan"



En bild jag känner inspirerar mig...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0